SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kupong [-åŋ´] substantiv ~en ~er kup·ong·enav­skiljbar del av papper vanligen en sorts blankett som fylls i för visst ända­mål samh.svarskupongklipp ur kupongen och skicka den porto­fritt till ossibl. äv. om lös, mindre blanketttipskupongsärsk. om ngt som köps och lämnas i ut­byte mot viss för­månJFRcohyponymfärdbevis kuponghäftemåltidskupongstämpla kupongerna på spår­vagnenspec.bevis som behövs för att lyfta ut­delning på aktie eller annat värde­papper delvis histor.aktiekupongklippa kupongerleva gott på aktie­utdelningskämts.han bor i en villa på Lidingö och klipper kuponger sedan 1831av fra. coupon ’stuv­bit; biljett; kupong’, till couper ’skära av’; jfr kupé, kupera, kupp