SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kupp`a verb ~de ~t kupp·arofta med partikel, t.ex.igenom, in lyckas åstad­komma (ngt) genom kupp vard.komm.kuppa i­genom för­slagetde lyckades kuppa in honom i styrelsenord­föranden blev kuppad på mötetkuppa igenom ngt, kuppa (in) ngn (i ngt)sedan 1962Subst.:vbid1-220815kuppande, vbid2-220815kuppning