SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kurage [-a´] substantiv ~t [-a´∫et] kur·ag·et(moraliskt) mod psykol.civilkuragehon hade inte kurage nog att berätta hela sanningensedan 1620av fra. courage med samma betydelse, till cœur ’hjärta’; av lat. cor´ ’hjärta’; jfr kordial