SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kuvert [-vä´räv.-vert´] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kuv·ert·et1special­utformat om­slag för brev e.d. vanligen rektangulärt och med en (ofta tre­kantig) flik på ena sidan för till­slutning bok.fönsterkuvertinnerkuverttråkiga bruna kuvertsmå vita kuvertslicka i­gen kuvertetsprätta upp kuvertetibl. mer el. mindre bildligtlönekuvertsedan 1672av fra. couvert ’om­slag, kuvert; duk­tyg med glas, porslin och bestick’, till couvrir ’täcka’; jfr kovert 2tallrik(ar), glas och bestick för en persons mål­tid placerade till­sammans på ett mat­bord serv.duka med tolv kuvertofta med tanke på förtäringenkuvertavgiftsedan 1791