SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kvalifikation [-∫o´n] substantiv ~en ~er kvali·fik·at·ion·en1ofta plur. förmåga som gör personen i fråga kvalificerad för ngt arb.psykol.båda de sökande hade till­räckliga kvalifikationerkvalifikationer (för ngt/att+V)sedan 18222juridiskt tolkningsförfarande var­vid en tviste­fråga hän­förs till en viss rätts­regels tillämpnings­område av rätts­fall e.d. jur.äv. om särsk. skärpning av straffkvalifikation (av ngt)sedan 1797