SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kvä`ka verb kväkte kväkt, pres. kväker kväk·erfram­bringa ett upp­repat, ut­draget, ngt raspande läte som (el. om) en groda NollJFRcohyponymkvacka 2 grodorna kväkte en­tonigt från vassenkväkasedan 1683ljud­härmande Subst.:vbid1-222185kväkande, vbid2-222185kväkning