SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kväll substantiv ~en ~ar kväll·endel av dygnet som bildar över­gång mellan dag och natt tid.JFRcohyponymafton kvällshimmelkvällsljuskvällsluftkvällspromenadkvällssolförsommarkvälllördagskvällvårkvällhan arbetade både kvällar och helgerhon går på kurs två kvällar i veckanhon kom hem sent på kvällenäv. med ton­vikt på viss aktivitetgalakvällhelkvällhemmakvällen trevlig kvälläv. vid tids­angivelsehäromkvälleni går kväll var vi på teaterni kväll ska vi gå på bioklockan var sju på kvällen(om/på/under) kvällen, (på/om) kvällarnagod kvällen relativt formell hälsningsfras som används på kvällengod kväll, är du ute och går så sent? sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kvälder; gemens. germ. ord av o­visst urspr.