SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kväll`skvisten substantiv, best. f. kvälls|­kvist·entid.på kvällskvistenpå kvällenvard.nord­bor brukar tycka om att sitta utom­hus på kvälls­kvisten sommar­tid sedan 1842till kväll och kvist; urspr. trol. från jägarspråk