SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rntorn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kärn|­torn·etcentralt torn i medel­tida borg el. annan försvars­anläggning arkit.mil.Kärnan i Helsing­borg är ett kärntornsedan 1457Gamla eller Eriks-Krönikanfornsv. kärna; samma ord som 1kärna 1