SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rnvapen substantiv kärnvapnet, plur. ~, best. plur. kärnvapnen kärn|­vapn·etstrids­medel som ut­nyttjar kärn­energi för att spränga fiendemål; den kraftigaste typen av vapen mil.kärnvapenhotkärnvapenkontrollkärnvapenkrigkärnvapenprovkärnvapenspridningut­veckling av kärnvapendrömmen om ett total­förbud mot kärnvapenrisken är stor att icke-spridnings­avtalet för kärnvapen bryter sammanstrategiska kärnvapenkärn­vapen som är av­sedda att an­vändas på stora av­ståndtaktiska kärnvapenmindre kärn­vapen som är av­sedda att sättas in direkt på slag­fältetsedan 1957