tryckår: 2009
1lack
substantiv ~en el. ~et, plur. ~er el. ~
lack·et1klar lösning av bindemedel
anv. för ytbehandling av trä, metall e.d., för ytglans och ökning av motståndskraften
matrl.JFRcohyponym1fernissacohyponymfärg 2
lackfernissalackskärplackväskacellulosalackhärdlackhan beströk ytan med lack○äv. om sådan lösning med pigmenteringnagellacksedan 1554av ty. Lack, fra. laque med samma betydelse; av arab. lakk, persiska lāk ’röd färg’
2en blandning (av harts och andra ämnen) som blir formbar vid uppvärmning
och används för försegling o.d.; vanligen röd
matrl.lackstångbrevlackpaketlacksigillackförsegla med lacksedan 1583
2lack
substantiv ~en
lack·en●lackerad yta
t.ex. på bil
tekn.det var repor i lackensedan 1890
3lack
adjektiv,
ingen böjning
●arg
vard., ngt åld.psykol.hon blev lack när han inte komsedan åtm. mitten av 1970-talet

2lack

3lack
