SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lall`a verb ~de ~t lall·artala o­redigt och utan samman­hang ofta på grund av berusning el. senilitet komm.en lallande gamlingäv.sjunga utan ord lalla med i melodinlalla (med)sedan 1591ljud­härmande (spädbarnsjoller); jfr da. lalle, ty. lallen, lat. lalla´re, grek. lalei´n med samma betydelse; jfr även lulla Subst.:vbid1-225535lallande