SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lan`damären substantiv, plur. landa|­mär·enriks­gränser åld.samh.äv.trakter vara på sina egna landamärensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. landamäre ’gräns mellan land eller landskap’; jfr forneng. mære ’gräns’; trol. besl. med lat. mu´rus ’mur’