SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
landsförrädare [lan`(d)s-] substantiv ~n äv. vard. landsförrädarn, plur. ~, best. plur. landsförrädarna lands|­för·räd·ar·enperson som gjort sig skyldig till lands­förräderi samh.yrk.flera av landsförrädarna av­rättades efter krigetsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. landsforrädhare