SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
landskap [lan`(d)-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en land·skap·et1historisk lands­del ofta med vissa kulturella sär­drag bevarade geogr.landskapsdräktMälarlandskapSveriges 24 landskapsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. landskap, urspr. ’förhållandena i ett land’; till 1land i bet. ’landskap; lag­saga’ 2(landsbygds)område med karakteristisk natur geogr.konstvet.landskapsmåleribergslandskapkulturlandskapslättlandskapett yppigt grönt landskapett o­rört landskapäv. ngt ut­vidgatkontorslandskapäv. om tavla som av­bildar naturett landskap i oljaäv. bildligtsjälens landskapvalet inne­bar en förändring av det politiska landskapetsedan 1672Jag trivs bäst i öppna landskap.Ulf Lundell, inledningsraden till Öppna landskap (från Kär och galen, 1982)