SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lattja [lat`çaäv.lat`ja] verb ~de ~t lattj·arägna sig åt lek el. ha roligt vard.komm.de sjöng och lattjade hela kvällenibl. i fråga om lek­full förflyttning (hit och dit)med partikel, t.ex.runt ungdomarna lattjade runt lite på sina mopederäv. i fråga om beteende, yttrande e.d. utan allvar, an­svar, respekt o.d.(respekt­löst) skämta, skoja valet blev ett jippo som man lattjade medungdomarna lattjade med tantenlattja (runt) (med ngn/ngt)sedan 1958till lattjo Subst.:vbid1-227087lattjande