SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
laudatur [-a`t-] substantiv, plur. ~, neutr. laud·at·urhögsta betygs­grad nu­mera en­bart (ngn gång) vid akademiska studier mest histor.pedag.SYN.synonymberömlig sedan 1817av lat. lauda´tur ’han beröms’, till lauda´re ’berömma’