SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
le`dsagare substantiv ~n äv. vard. ledsagarn, plur. ~, best. plur. ledsagarna led|­sag·ar·enperson som led­sagar släkt.yrk.spec. om person som leder och hjälper en syn­skadad personäv. bildligt om äkta make e.d.vanligen i sammansättn. livsledsagarengns ledsagare, ledsagare till ngnsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. leþsaghare ’lots, väg­visare’