SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
le`kbroder substantiv ~n lekbröder lek|­brodernmunk som inte är präst­vigd relig.yrk.sedan 1446öppet brev utfärdat i Vadstena kloster om tvist med Vreta kloster (Rääf)fornsv. lekbrodher; jfr lekman