SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
le`kman substantiv ~nen lekmän, best. plur. lekmännen lek|­mann·en●person som har vissa all­männa kunskaper men inte är fack­utbildad på visst om­råde af.yrk.lekmannarepresentantäven en lekman kunde se att skadan var livs­hotandei skol­styrelsen sitter både lekmän och skol­folk○spec.församlings­medlem som inte är präst­vigd men som som än­då (ofta) full­gör vissa kyrkliga funktioner lekmannabegravninglekmannadoplekmannapredikantpräster och lekmänsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lek­man; av lågty. lekmann med samma betydelse; för­ledet av medeltidslat. lai´cus ’o­invigd; o­lärd’