tryckår: 2009
le`kman
substantiv ~nen lekmän, best. plur. lekmännen
lek|mann·en●person som har vissa allmänna kunskaper men inte är fackutbildad
på visst område
af.yrk.lekmannarepresentantäven en lekman kunde se att skadan var livshotandei skolstyrelsen sitter både lekmän och skolfolk○spec.församlingsmedlem som inte är prästvigd
men som som ändå (ofta) fullgör vissa kyrkliga funktioner
lekmannabegravninglekmannadoplekmannapredikantpräster och lekmänsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lekman; av lågty. lekmann med samma betydelse; förledet av medeltidslat. lai´cus ’oinvigd; olärd’
