tryckår: 2009
lektor
[lek´-el.lek`-]
substantiv ~n ~er [-o´rer]
lekt·or·er●(titel för) person med högre lärartjänst
vid gymnasium el. högskola; vanligen med doktors- el. licentiatexamen
pedag.yrk.JFRcohyponymadjunkt 1
lektorstimmelektorstjänstsvensklektoruniversitetslektorhan var lektor i latin och franska○spec. om utländsk språklärare som undervisar i sitt modersmålinstitutionens danske lektorlektor (i ngt)sedan 1648jfr fornsv. lector ’lärare i klosterskola’; av lat. le´ctor ’läsare; föreläsare’, till leg´ere ’läsa’; jfr legend, lektion, läxa

