SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lektor [lek´-el.lek`-] substantiv ~n ~er [-o´rer] lekt·or·er●(titel för) person med högre lärar­tjänst vid gymnasium el. hög­skola; vanligen med doktors- el. licentiat­examen pedag.yrk.JFRcohyponymadjunkt 1 lektorstimmelektorstjänstsvensklektoruniversitetslektorhan var lektor i latin och franska○spec. om ut­ländsk språk­lärare som under­visar i sitt moders­målinstitutionens danske lektorlektor (i ngt)sedan 1648jfr fornsv. lector ’lärare i kloster­skola’; av lat. le´ctor ’läsare; före­läsare’, till leg´ere ’läsa’; jfr legend, lektion, läxa