SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1le`ra substantiv ~n leror ler·an●en plastisk jord­art som i fuktigt till­stånd är klibbig och formbar jordbr.konstvet.JFRcohyponymgrus lerjordblåleragråleramoränleracykel­hjulen sjönk ner i leranden styva leran lämpar sig bäst för vete○spec. som (ev. bearbetad) rå­vara i keramisk industri, konst­hantverk e.d.lerfatlerkrukakärl av glaserad leraav bränd lera till­verkas bl.a. tegelhon över­gav leran till för­mån för målerietsedan 1671till ler
2le`ra verb ~de ~t ler·ar●ofta refl. och med partikelnner smutsa ner med lera Nollbarnen hade lerat ner sig och måste badalera (ner) ngn/ngtsedan 1640Subst.:vbid1-228099lerande