tryckår: 2009
1le`ra
substantiv ~n leror
ler·an●en plastisk jordart som i fuktigt tillstånd är klibbig och formbar
jordbr.konstvet.JFRcohyponymgrus
lerjordblåleragråleramoränleracykelhjulen sjönk ner i leranden styva leran lämpar sig bäst för vete○spec. som (ev. bearbetad) råvara i keramisk industri, konsthantverk e.d.lerfatlerkrukakärl av glaserad leraav bränd lera tillverkas bl.a. tegelhon övergav leran till förmån för målerietsedan 1671till ler
2le`ra
verb ~de ~t
ler·ar●ofta refl. och med partikelnner
smutsa ner med lera
Nollbarnen hade lerat ner sig och måste badalera (ner) ngn/ngtsedan 1640Subst.:vbid1-228099lerande

2le`ra
