SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
li`ten adjektiv litet, best. f. lilla, best. f. maskulinum lille; som plur. används små; som komp. används mindre [min´d-]; som superl. används minst 1som har o­betydlig ut­sträckning i rummet absolut el. i förhållande till an­dra före­mål av samma slag admin.utstr.MOTSATSantonym1stor 1 en liten bilhan är liten till växtenen liten sjötröjan är för litenäven en liten elefant är ett stort djuräv. med försvagad storleksbetydelse, särsk. i smeksamma an­vändningar; spec. om barn, med betoning av åldern snarare än storlekenofta o­betonat min kära lilla mammaen liten flicka med en dockanär pappa var liten fanns inga datoreräv. substantiverat, spec. om barnstackars liten!liten blir storspec. äv. om liten mängdman får vara glad åt det lilladen lilla världensevärld 1 Lilla björn(en)sebjörn 1 liten bokstavsebokstav liten men naggande god liten men all­deles förträffligensemblen är liten men naggande god liten tersseters 1 som en liten blåseblå vara liten i matensemat sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. litil, litin; gemens. germ. ord av o­känt urspr. 2som har o­betydlig om­fattning i visst (icke-rumsligt) av­seende, absolut el. relativt sett psykol.utstr.MOTSATSantonym1stor 2 en liten stundett litet folkett litet an­talofta med försvagad storleksbetydelseall­tid o­betonat vi ska ha en liten festjag ska berätta en liten anekdotboken kostade en liten förmögenhetäv. bildligto­betydlig ned­sätt.en liten under­huggaresom konstnär var han stor, men som människa var han litenlilla julaftonsejulafton ta det lilla lugnase1lugn 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSagan om den lilla lilla gumman.Titel på bilderbok av Elsa Beskow 1897