SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
luf`tkudde substantiv ~n luftkuddar luft|­kudd·en1tunt, komprimerat luftskikt mellan marken och svävande for­don eller båt trafik.luftkuddetågsedan 18552(i ratten monterat) kuddliknande krock­skydd för bil­åkare som automatiskt blåses upp vid kollision mindre brukl.trafik.SYN.synonymkrockkudde vid en kollision ut­vecklas luftkudden på 30 tusen­delar av en sekundsedan 1970