SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1lyck`a substantiv ~n lyck·an1(varaktig) känsla av djup glädje och tillfreds­ställelse betingad av grund­läggande förut­sättningar i själva livs­situationen psykol.JFRcohyponymsällhet lyckokänslakärlekslyckamoderslyckatomtebolyckakänna lyckagråta av lyckasöka lyckan på annat hållsmå stunder av lyckarikedom betyder inte lyckalyckan av att kunna läsaäv. om mer till­fällig glädjebarnens an­sikten strålade av lyckalyckan (att+V), lyckan (över ngt/att+V/SATS), lyckan (av ngt/att+V)vara sin egen lyckas smedsesmed sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. lykka; av lågty. lücke, gelücke ’öde; lycka’; av o­visst urspr. 2(gynnsamt) öde ofta tänkt som personligt verkande kraft psykol.lyckodagfiskelyckajaktlyckakrigslyckafresta lyckanpröva lyckan och ta en lott!lyckan log mot demäv. om en­staka gynnsam händelsedet var en lycka att de hade vinter­däcktill sin lycka hade han hjälm på sigäv. med mera fram­hävande av den handlandefram­gång, med­gång han hade ingen lycka med sighon gjorde lycka med sina sångerbättre lycka nästa gång!lycka till!må det gå bra för dig/er!lycka till på tentan! lyckans ostse1ost ngns smala lyckangns (stora) turtill familjens smala lycka kom ingen till skada när huset började brinna mitt i natten till all lycka lyckligtvistill all lycka hade förlaget sitt om­fattande arkiv placerat i en annan byggnad än den som eld­härjades sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserLyckan kommer sakta med morgonens susning i sovande snår, lyckan glider undan i lätta molnbilder över djupblå djup, lyckan är fältet som sover i middagens glöd eller havets ändlösa vidd under baddet av lodräta strålar, lyckan är maktlös, hon sover och andas och vet av ingenting ... .Edith Södergran, Smärtan (i Dikter, 1916)
2lyck`a substantiv ~n lyckor lyck·anmindre åker eller äng vanligen in­hägnad och om­given av skog provins.jordbr.sedan 1327testamente upprättat av Johan Erlandsson med gåvor till Alvastra kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. lykkia; till 3lycka
3lyck`a verb lyckte lyckt, pres. lycker lyck·ernästan en­bart perf. part. stänga åld. ut­om i idiometNolllycka ngtbakom lyckta dörrarsedörr sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lykkia, nära besl. med luka ’stänga’; jfr 2lock, lockout, lucka, 2lykta, ändalykt Subst.:vbid1-233180lyckande