SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lyck`sökare substantiv ~n äv. vard. lycksökarn, plur. ~, best. plur. lycksökarna lyck|­sök·ar·enperson som hoppas vinna fram­gång utan egentligt eget arbete ofta med o­hederliga metoder psykol.yrk.JFRcohyponymäventyrare en lycksökare som ut­nyttjade och levde på arv­tagerskansedan 1776