tryckår: 2009
1ly`ra
substantiv ~n lyror
lyr·an1hög bollbana
sport.kasta en lyraen lyra mot straffområdet som NN nickade i mål○spec. med tanke på fångande av bollen innan den studsat, t.ex. i brännbollta lyrasedan ca 1635till sv. dial. lyra, lira ’kasta en boll i båge; vrida’; av lågty. liren ’vrida; veva’
2ett forngrekiskt stränginstrument med liten resonanskropp och böjda sidoarmar
musiklyrformigspela (på) lyra○äv. om vissa föremål av liknande form, spec. märken o.d.på kavajslaget hade han skolans symbol, en lyra○ibl. i bildlig användning som symbol för diktkonstenskaldens lyra har tystnatha många/flera strängar på sin lyrase2sträng
stränga sin lyra (till ngns ära)dikta eller spela (till ngns ära)
han var en lysande poet som vid officiella högtider strängade sin lyra
sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. lyra; av grek. lyr´a med samma betydelse
3ett slaginstrument med en serie metallplattor som slås an med hammare
musikSYN.synonymklockspel 2
sedan 1830se 1lyra 2
Måtte det verk, du i mänskors vimmel skapar från morgon- till aftonglöd, stå som en lyra mot tidens himmel, sedan du själv och din gud är död!Hjalmar Gullberg, Vid Kap Sunion (i Kärlek i tjugonde seklet, 1933)
2ly`ra
verb ~de ~t
lyr·ar●slå eller kasta en lyra
vard.sport.hon lyrade bollen mot bortre stolpenlyra (ngt)sedan 1945se 1lyra 1
Subst.:vbid1-233435lyrande

2ly`ra
