SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lån substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en lån·et●till­fälligt ut­nyttjande av ngt som till­hör ngn annan vanligen kostnads­fritt ekon.språkvet.JFRcohyponym1hyra 1 boklånhemlåntack för lånethan har boken till låns○särsk.rätt att förfoga över (ngn annans) penning­belopp under begränsad tid vanligen mot ränta lånebelopplåneräntalåntagarebanklånborgenslånsparlånett bundet lånett rörligt lånett fem­årigt lånett lång­fristigt lånett kort­fristigt lånett statligt lån på 10 miljonerta ett nytt lånamortera (ner) ett lånta bilen på lånlånet förfaller nästa år○äv. om det lånade före­målet el. beloppetlämna till­baka ett lånbetala i­gen lånet○äv. bildligt, särsk.ord eller ut­tryck som över­tagits från ett främmande språk många musiktermer är lån från italienskan(till) låns, ett lån (av ngt) (från ngn/ngt) (till ngn/ngt), ett lån (på BELOPP)strimlade lånlån i bostadsrättsfastighet som fördelas som personliga lån till bostadsrätts­innehavarna för att de ska kunna tillgodo­göra sig ränte­avdragsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lan, gemens. germ. ord, bildat till ett verb mot­svarande ty. leihen ’låna’; jfr lega 2, leja, län Allt är nära, allt är långt ifrån. Allt är givet människan som lån.Pär Lagerkvist, Det är vackrast när det skymmer (i Kaos, 1919)