SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
låt substantiv ~en ~ar låt·enenkel, populär melodi urspr. om folk­melodi men nu vanligen all­männare musikJFRcohyponymsång 2 fiollåtfolklåtgånglåthon visslade en munter låthan skriver låtaräv. ngt ut­vidgatfåglalåten låt (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. lat; till lata i bet. ’ge ljud i­från sig’; jfr grannlåt, later, låta, läte, tystlåten