SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
låtsa [låt`saäv.lås`a] äv. vard. låssalåssa [lås`a] verb ~de ~t låts·ar, låss·armed­vetet ge sken av eller före­ställa sig som sant med avs. på ngt som inte stämmer över­ens med verkligheten komm.JFRcohyponym2låtsascohyponymfingeracohyponymspela 2 han låtsade att han var sjukhans låtsade förvåningspec. i sam­band med lekbarnen låtsade att de var brand­soldaterlåtsa ngt/SATSsedan ca 1690äldre sv. låssa, ny­bildad infinitiv till pres. låss, fornsv. latz ’låtsar’; nära besl. med låta Subst.:vbid1-234573låtsande, vbid2-234573låssande