SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
´rd adjektiv lärt, plur. ~a el. ibl. åld. ~e lär·da1som har om­fattande teoretiska kunskaper på ngt om­råde; särsk. om akademiskt ut­bildad person admin.komm.pedag.JFRcohyponymbildadcohyponymstuderad spränglärden lärd filosofen lärd forskareäv. om person med (mer ytliga) kunskaper på många om­rådenvinnaren av tv:s fråge­tävling verkade fruktans­värt lärdäv. om grupp med lärda personerlärda sällskapäv. om handling e.d.en lärd av­handlingen lärd konversation om vänsterkatolicismen i Italienäv. substantiverat (ibl. med ålderdomlig plural­form)de lärde i Lundom den saken tvistar de lärdesedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lärþer; till 2lära 2i några ut­tryck som av­ses leda till lärdom pedag.lärda studiergå den lärda vägenlärda mödorsemöda sedan 1541