tryckår: 2009
lärjunge
[lä`r-el.lär`-]
substantiv ~n lärjungar
lär|jung·en●person som ansluter sig till eller håller på att tillägna sig viss lära eller metod
med el. utan undervisning av upphovsmannen själv
pedag.yrk.JFRcohyponymelev
Freuds lärjungaren lärjunge till Rembrandt○spec. bibl.Jesus och hans tolv lärjungar○äv. försvagatskolelev
ngt åld.läroverkets 900 lärjungar(ngns) lärjunge, lärjunge (till ngn)sedan 1454Timmermäns Skråfornsv. läriunge; av lågty. lerjunge ’lärling’, till leren ’(att) lära’ och junge ’pojke’
[lä`r-el.lär`-]
substantiv ~n lärjungar
lär|jung·en●person som ansluter sig till eller håller på att tillägna sig viss lära eller metod
med el. utan undervisning av upphovsmannen själv
pedag.yrk.JFRcohyponymelev
Freuds lärjungaren lärjunge till Rembrandt○spec. bibl.Jesus och hans tolv lärjungar○äv. försvagatskolelev
ngt åld.läroverkets 900 lärjungar(ngns) lärjunge, lärjunge (till ngn)sedan 1454Timmermäns Skråfornsv. läriunge; av lågty. lerjunge ’lärling’, till leren ’(att) lära’ och junge ’pojke’
