SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

lä`rling substantiv ~en ~ar lär·ling·en●(ung) person som går i lära hos hant­verkare el. annan yrkesidkare pedag.yrk.JFRcohyponymgesäll murarlärlingmålarlärlinghan gick som lärling på varvet○spec. vid beskrivning av äldre förhållandenlärling, gesäll och mästaresedan 1734av ty. Lehrling med samma betydelse, till lehren ’(att) lära’

SO

Alfabetisk lista

  lärka subst
  lärkfalk subst
  lärkträ subst
  lärkträd subst
  lärkvinge subst
  lärling subst
  läroanstalt subst
  lärobok subst
  lärobyggnad subst
  lärodikt subst
  lärofader subst

  Till   alla ordböcker