SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rling substantiv ~en ~ar lär·ling·en(ung) person som går i lära hos hant­verkare el. annan yrkesidkare pedag.yrk.JFRcohyponymgesäll murarlärlingmålarlärlinghan gick som lärling på varvetspec. vid beskrivning av äldre förhållandenlärling, gesäll och mästaresedan 1734av ty. Lehrling med samma betydelse, till lehren ’(att) lära’