SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
läs`ka verb ~de ~t läsk·ar1ofta refl. släcka törsten hos ngn (el. kropps­del); om person kokk.vi måste läska strupenläska sig med ett glas saftäv. om dryck e.d.ofta pres. part. en läskande fruktdet läskar med is­teläska ngt, läska ngn (med ngt)sedan 1640av lågty. leschen ’släcka’; av o­visst urspr. 2torka (papper med färsk bläckskrift) med läsk­papper mest histor.bok.läska ngtsedan 19103ren­göra eld­vapens lopp; från olja, krutsmuts o.d. mil.läska ngtsedan 1644Subst.:vbid1-235722läskande, vbid2-235722läskning