tryckår: 2009
1mandari´n
substantiv ~en ~er
mandar·in·en1ämbetsman i den (noga rangordnade) kinesiska byråkratin
under kejsartiden
samh.yrk.○äv. bildligt om maktfullkomlig byråkratmandarinväldekulturmandarinsedan 1751av port. mandarim med samma betydelse; via hindi av sanskrit mantrin ’rådgivare; minister’
2en mindre, apelsinliknande, söt citrusfrukt
lättskalad och (vanligen) med kärnor
kokk.JFRcohyponymclementincohyponymsatsuma
sedan 1881till 1mandarin 1 (trol. efter den gula färgen på mandarinernas ämbetsdräkt)
2mandari´n
substantiv,
ingen böjning
mandar·in●högkinesiska
land.språkvet.tala mandarin(på) mandarinsedan 1918till 1mandarin

2mandari´n
