SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1mandari´n substantiv ~en ~er mandar·in·en1ämbets­man i den (noga rang­ordnade) kinesiska byråkratin under kejsar­tiden samh.yrk.äv. bildligt om makt­fullkomlig byråkratmandarinväldekulturmandarinsedan 1751av port. mandarim med samma betydelse; via hindi av sanskrit mantrin ’råd­givare; minister’ 2en mindre, apelsinliknande, söt citrus­frukt lättskalad och (vanligen) med kärnor kokk.JFRcohyponymclementincohyponymsatsuma sedan 1881till 1mandarin 1 (trol. efter den gula färgen på mandarinernas ämbets­dräkt)
2mandari´n substantiv, ingen böjning mandar·inhögkinesiska land.språkvet.tala mandarin(på) mandarinsedan 1918till 1mandarin