SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
manövre´ra verb ~de ~t man·övr·er·aribl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.bort, in, ut ut­föra styrande rörelse på for­don, maskin e.d., i av­sikt att åstad­komma önskad rörelse­riktning el. hastighet komm.sjö.trafik.manövrera ett far­tyghan manövrerade ut fåtöljen på förstu­bronäv. bildligtpå­verka ut­vecklingen i önskad riktning gärna med knep o.d. landets ledare manövrerade skickligt mellan de omkring­liggande stor­makternahan lyckades manövrera ut NN och var där­med den ende kandidaten till partiledar­postenmanövrera (in/ut) ngt, manövrera (bort/ut) ngn (från/ur ngt)sedan 1792Subst.:vbid1-239217manövrerande, vbid2-239217manövrering