SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
margerit [-geri´t] substantiv ~en ~er marger·it·enen prästkrageliknande, buskartad växt med djupt flikiga, gråaktiga blad ofta odlad som snitt­blomma och utplanteringsväxt bot.sedan 1892av fra. marguerite; till lat. margari´ta ’pärla’ (med tanke på blommans färg)