SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mass`a substantiv ~n massor mass·an1knappast plur. mängd materia i en kropp särsk. fys.fys.JFRcohyponymvikt 1 bestämma en stjärnas massasyre­atomens massa är 16 gånger så stor som väte­atomens(ngts) massa, massan (av ngt)kritisk massaden minsta mängd kärn­bränsle som kan upprätt­hålla en själv­ständig kedje­reaktion○ äv. bildligt om t.ex. en arbets­grupps storlekföre­tagen sam­arbetade i ett försök att minska sina kostnader och upp­nå kritisk massa sedan 1728av ty. Masse med samma betydelse; av lat. mass´a ’klump; massa’; av grek. ma´za ’deg eller kaka av korn­mjöl’, till mass´ein ’knåda’; jfr en masse, 1massiv 2knappast plur. form­lös substans vanligen med halvfast el. klibbig konsistens matrl.lavamassamandelmassaschaktmassablanda alla ingredienserna till en smulig massahjärnan är en mjuk grå och vit massaspec.halv­fabrikat för pappers­tillverkning massafabrikmassaveden (ADJ) massa (av ngt)sedan 15783stor mängd utstr.massarbetslöshetmassproduktiontjäna en massa pengarde plockade svamp i massormassor av snö vräkte nerofta med spec. förstärkande ut­tryckvard.för en herrans massa år sedanhon vann en sju­helsikes massa pengaräv. om kompakt an­hopning e.d.slottets gråa massaen massa (ngt/ngra), massor (av/med ngt/ngra)sedan 18304stor församlad mängd människor admin.sociol.folkmassamassan samlades utan­för regerings­byggnadenpolisen försökte skingra massanäv. om samman­fattningen av allt ”vanligt” folk, i mots. till rika el. hög­utbildade personerJFRcohyponymelit masskulturden fine poeten appellerade knappast till den stora massanregeringen kunde inte tillfreds­ställa massornas förhoppningarsedan 1803