SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
me`dborgare substantiv ~n äv. vard. medborgarn, plur. ~, best. plur. medborgarna med|­borg·ar·enperson som i rättsligt av­seende till­hör en viss stat dvs. har lagligt skydd av den och lagliga skyldigheter mot den samh.yrk.JFRcohyponymmedborgarskap medborgarpliktmedborgarrätthon har länge försökt bli svensk medborgareibl. äv. om med­lem av annan organisation med eget rätts­systemåld.akademisk medborgareäv. bildligtvärldsmedborgaremedborgare i andens världmedborgare (i ngt)sedan 1746jfr fornsv. mädhborgare ’borgare i samma stad’