SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
miss`unna verb ~de ~t miss|­unn·aran­se (ngn) inte vara värd ngn fram­gång e.d. komm.JFRcohyponymavundascohyponym1förmena folk missunnade honom hans rikedomarmissunna ngn ngn/ngt/att+V/SATSsedan 1560Subst.:vbid1-245884missunnande