SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mjö`lnare substantiv ~n äv. vard. mjölnarn, plur. ~, best. plur. mjölnarna mjöln·ar·enperson som yrkesmässigt mal säd jordbr.yrk.sedan 1334 (som till­namn)testamente upprättat av hustru Benedicta Håkansdotter med gåvor bl.a. till Alvastra kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. mylnare, mölnare; ombildn., efter mjöl, av senlat. molina´rius med samma betydelse; till lat. mol´a ’kvarn; kvarn­sten’; gemens. germ. ord