SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mo substantiv ~n ~ar mo·ar1grusig, torr slätt­mark ofta högt belägen och bevuxen med tall geogr.tallmosedan 1275 (i ort­namn)öppet brev utfärdat av kung Valdemar om gårdar i sörmländska Villåttinge härad (Svenskt Diplomatarium)fornsv. mo(r) ’sand­hed’; besl. med isl. ’skrapa; gnida’; av om­diskuterat urspr. 2knappast plur. en kornig jord­art på gränsen till sand jordbr.pinnmosedan 1649På lingonröda tuvor och på villande mo där furuskogen susar susilull och susilo, där kan du se dem en och en och stundom två och två på lingonröda tuvor komma dansande på tå.Karl Williams (text), Flickorna i Småland (1910)