SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
monokel [-åk´-] substantiv ~n, plur. monoklar el. monokler mon·okl·aren­staka ögonglas som kläms in i ögon­vrån kläd.JFRcohyponymbinokel sedan 1886av fra. monocle med samma betydelse; till grek. mon´os ’ensam’ och lat. oc´ulus ’öga’; jfr binokel, 1okular