SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
monsu´n substantiv ~en ~er mons·un·enen i­hållande vind vars riktning växlar med års­tiden i vissa tropiska och subtropiska om­råden meteorol.SYN.synonymårstidsvind monsunregnsydvästmonsunsedan 1752av eng. monsoon med samma betydelse; ur arab. mawsim ’års­tid’ Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun där vi ångade mot Röda havet opp.Evert Taube, Möte i monsunen (i Ultramarin, 1936)