SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mo`tsats substantiv ~en ~er mot|­sats·enngt som är helt o­förenligt med ngt annat om begrepp el. sats; ofta om begrepps­par vars båda komponenter kan tänkas placerade i var sin ända av skala e.d. fil.motsatspar”möjlig” och ”omöjlig” är var­andras motsatsermotsatsen till krig är freddet blev raka motsatsen till en frid­full hemma­kvällhoppet vändes i sin motsatsde flesta trodde att på­ståendet var riktigt, men några försökte bevisa motsatsenäv. i ut­tryck för att ngn/ngt har en egenskap e.d. som ngn/ngt annat inte hari motsats till NN har han varit i Kina(ngns/ngts) motsats, motsatsen (till ngn/ngt)sedan 1738bildn. till motsätta (sig), efter ty. Gegensatz med samma betydelse; jfr sats 3,4