tryckår: 2009
mo`tsats
substantiv ~en ~er
mot|sats·en●ngt som är helt oförenligt med ngt annat
om begrepp el. sats; ofta om begreppspar vars båda komponenter kan tänkas placerade i var sin ända av skala e.d.
fil.motsatspar”möjlig” och ”omöjlig” är varandras motsatsermotsatsen till krig är freddet blev raka motsatsen till en fridfull hemmakvällhoppet vändes i sin motsatsde flesta trodde att påståendet var riktigt, men några försökte bevisa motsatsen○äv. i uttryck för att ngn/ngt har en egenskap e.d. som ngn/ngt annat inte hari motsats till NN har han varit i Kina(ngns/ngts) motsats, motsatsen (till ngn/ngt)sedan 1738bildn. till motsätta (sig), efter ty. Gegensatz med samma betydelse; jfr sats 3,4
substantiv ~en ~er
mot|sats·en●ngt som är helt oförenligt med ngt annat
om begrepp el. sats; ofta om begreppspar vars båda komponenter kan tänkas placerade i var sin ända av skala e.d.
fil.motsatspar”möjlig” och ”omöjlig” är varandras motsatsermotsatsen till krig är freddet blev raka motsatsen till en fridfull hemmakvällhoppet vändes i sin motsatsde flesta trodde att påståendet var riktigt, men några försökte bevisa motsatsen○äv. i uttryck för att ngn/ngt har en egenskap e.d. som ngn/ngt annat inte hari motsats till NN har han varit i Kina(ngns/ngts) motsats, motsatsen (till ngn/ngt)sedan 1738bildn. till motsätta (sig), efter ty. Gegensatz med samma betydelse; jfr sats 3,4
