SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mo`tstå verb motstod ~tt, pres. ~r mot|­ståräv. lös förb., sestå emot inte ge vika för på­verkande kraft komm.de lyckades motstå fiendens an­fallhan kunde inte motstå frestelsen att ta en kaka tillspec.und­gå att förstöras av kan skriften motstå erosionen och vätan?bron motstod isens tryckmotstå ngn/ngt/att+Vsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. motestanda Subst.:motstånd