SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1muck substantiv, ingen böjning, neutr. i några negerade ut­tryck yttring av protest eller miss­nöje vard.komm.JFRcohyponyminvändning de lydde utan muckäv. försvagatur­skiljbar del av yttrande vard.JFRcohyponymknyst han hörde inte ett muckhon begrep inte ett mucksedan 1888till mucka
2muck substantiv ~en muck·enut­ryckning från militär­tjänst el. fängelse e.d. ngt vard.mil.bara två veckor (till) muckäv. om av­slutning av annan (på­frestande) verksamhetsedan 1847till romani muck ’fri, lös­släppt’