SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
multiplice´ra verb ~de ~t multi·plic·er·arut­föra multiplikation av visst tal (med ett annat tal) mat.JFRcohyponymdividera 1cohyponymadderacohyponymsubtrahera om man multiplicerar 7 med 5 får man 35äv. bildligtav­sevärt föröka eller förstora en glädje som multipliceras i stället för att försvagasmultiplicera (TAL) (med TAL), multiplicera (ngt)sedan 1584av lat. multiplica´re med samma betydelse, till mul´tiplex ’mång­faldig’ Subst.:vbid1-249468multiplicerande, vbid2-249468multiplicering; multiplikation