SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
musi`köra substantiv ~t mus·ik|­ör·at(grad av) sinne för musik särsk. om förmåga att rätt upp­fatta ton­höjd (el. tonhöjdsskillnad) musikJFRcohyponymgehör 1 han har till­räckligt musiköra för att ta ut enkla melodier på pianotsedan 1890